Igår levde jag på smörgåstårta och grillad korv, idag var det fil som vanligt igen och vädret har blivit kylslaget. Idag skulle vi ha firat två födelsedagar om allt var som förr.

Tårtfest
Igår firade vi en färsk 50-åring i byn. Det stora kalaset gick av stapeln i lördags, men där fick vi ”åldringar” inte delta, vi var välkomna igår i stället. Sån är traditionen förklarade skyddslingen för mig idag. Lika skönt det kan jag tycka, med tanke på min aversion mot stora sällskap.

I vanlig ordning samlades vi vid ordinarie bykaffe-tid. Till min förtjusning serverades också smörgåstårta. Eftersom kaffetiden i regel är min mattid, lassade jag på en stor bit av tårtan och en nästan lika stor bit jordgubbskaka. Riktigt mumsigt.

Efter påtåren skyndade dom flesta av oss ut på gården för att svalka sig. Trots den molniga himlen låg yttertemperaturen över 25 grader och inomhus var den förstås ännu högre. Det gick lika bra att prata och skratta utomhus. Jubilaren var däremot ovanligt dämpad. Antingen tyngdes han av sin höga ålder eller av kvällen innan och alla förberedelser. Men det bekom inte oss, vi pladdrade på som vanligt.

När det var dags att bryta upp, gjorde jag sällskap med turturduvorna och blev inbjuden att sitta kvar hos dom en stund. Det blev en lång stund. Så lång att bonuspappan föreslog en grillad korv som avslutning. Vid det laget hade tårtorna hunnit smälta undan så jag tackade gärna ja. Som dessert fick vi var sin glass. Jag delade min systerligt med Mia medan mamma förfasade sig över att vi blandade våra bakterier.

Idag har jag fått nöja mig med fil (i bunke) igen och uppvärmd kyckling. För mig är fil perfekt sommarmat och duger både som lunch och middag, speciellt när det är så varmt som det har varit den senaste tiden.

Kallare
När jag steg upp tio i åtta(!) sken solen från klarblå himmel och termometern stod på 21,4 vilket utlovade ytterligare en het dag. Men den blåste tydligen bort och det har tidvis känts rentav kyligt. Förmodligen för att kroppen redan hade hunnit anpassa sig till några grader mer.

19 juli
Just den här dagen tänker jag på två födelsedagsbarn som inte finns med oss längre. Dels min före detta grannes man och sommargrannen psykologens mamma. Båda hade födelsedag den 19 juli.

Det var en av dom få gånger moster nändes klippa en bukett av klängrosorna. Så länge grannen levde tyckte både hon och jag att det var självklart att uppvakta honom. Han var en ovärderlig hjälp för henne och hälsade mig varje sommar välkommen hem med en stor björnkram som om jag hade varit en familjemedlem.

Efter hans död 1997 orkade moster inte längre tacka ja till ”Sara-kaffe”, hon dog drygt ett år senare. Sen dess fick jag inbjudan i stället. Nu är det ingen som bjuder in längre, Sara har också varit död i flera år.

Jag kan se hennes milda ögon och hennes varma leende där hon stod och tog emot oss. Hon nämnde aldrig att det var hennes födelsedag, bara att hon hade namnsdag.

Jag saknar dom båda.