Jag har varit hos doktorn, inventerat rörkopplingar och muttrat och skruvat.

Läkarbesök
Kvart i nio i morse var jag redan tillbaka på Udden. Då hade jag hunnit med läkarbesök, matbutiken, apoteket och Alko. Anledningen till den effektiva morgonen var tiden hos doktorn 08.20. En intressant upplevelse.

Läkare är som bekant inte alltid lämpade att ha mänsklig kontakt. Mannen som tog emot mig verkade synnerligen butter och inåtvänd när han tog min hand och muttrade nåt ohörbart. Men, jag lyckades faktiskt få honom att le så småningom.

Mitt ärende gällde östrogenplåster. Efter att ha prövat ett antal naturmedel som inte har nån inverkan på mitt nattvakande, har jag resignerat och såg till slut inget annat alternativ än att utsätta mig för östrogenbehandling. Doktorns uppgift var att förse mig med ett recept.

Han började med att fråga när jag senast var hos ”tantpetar’n” (gynekologen) och försökte övertyga mig om att jag borde gå till en sån först för att eliminera risken för cancer. Jag lät mig inte övertalas, utan påpekade att en sån undersökning kunde väl han göra lika väl? När han nämnde bröstcancer var jag snabb att påpeka att det har jag inte enligt senaste mammografiresultatet.

När han insåg att jag inte tänkte ge mig, undrade han varför jag ville ha östrogenplåster?! Att fråga det av en tant i min ålder verkar lite obegåvat, men han fick svar på frågan. Till slut började han leta i läkemedelskatalogen och skrev ett recept, men tyckte att jag också skulle ha remiss för cellprov. I Finland heter det tydligen papa-prov? Varför inte mama-prov kan jag undra?

Han demonstrerade hur jag skulle placera plåstret och frågade om jag samtidigt med cellprovet ville ta några blodprov. Mjaa, det kunde jag väl tänka mig svarade jag. Kolesterol till exempel? Det var då jag fick honom le: ”Nä, det skiter jag i” sa jag mycket bestämt. ”Så du vill inte veta?” kommenterade han. ”Nix, absolut inte” fick han till svar.

Nu var vi nästan klara med varandra tyckte jag. Då lutade han sig bakåt i stolen och frågade om det var nåt mer? I tonfallet kunde jag ana ett stänk av ironi. ”Nej tack, det är bra så” svarade jag. Han hade förstått att hans uppgift var att skriva ett recept, inget annat. Men det är väl det läkare är till för eller hur?

Muttrar och rörkopplingar
Sen en tid tillbaka har stegen som används för att ta sig ner i vattnet vid bryggan börjat ”glappa” oroväckande. Idag beslöt jag försöka åtgärda problemet. Det visade sig att nästan alla muttrar satt löst, både uppe på bryggan (nyckel nr 13!) och dom som håller själva trappstegen.

Nyckel nr 10 var lämplig för resterande muttrar. Jag övervägde att ta loss stegen helt för att lättare komma åt att spänna muttrarna, men ångrade mig omedelbums när jag märkte hur trögt det gick att få upp den. Skruvhålen var inte särskilt väl anpassade, så antagligen hade jag aldrig fått tillbaka den.

Men det gick rätt bra att dra åt muttrarna under vatten också. Utom på trappsteget längst ner. För att komma åt, var jag tvungen att stiga ner i leran och sjönk till anklarna i en kall, hal massa. En abborryngling och en trollslända kom förbi och undrade vad jag höll på med.

När jag var nöjd med resultatet, övergick jag till att leta rätt på rörkopplingarna som behövs till högtryckstvätten. Hör och häpna, jag lyckades. Det krävde visserligen att jag plockade ut alla prylar som ligger i bänken där jag förvarar dom.

Fast nu har jag ändå ett dilemma. Jag kan visserligen koppla vattenslangen till högtryckstvätten, men upptäckte att jag bara har rörkopplingshus, inte dess motsats, va-de-nu-heter? Slangklämma har jag också, men alltså inte den delen som ska sitta på vattenslangen för att kunna anslutas till kopplingen på vattenröret. Fast två rätt av tre är ju hyfsat. ”Nä, fruntimmer ska inte syssla med mekanik” tänkte jag för mig själv medan jag letade och funderade.

Frågan är vad jag ska fråga efter när jag ska köpa den sista mojängen? Jag får nog ta hjälp av nån mekaniskt begåvad herre tror jag.