Tunntricket lyckades igen, igår såg jag två dokumentärer som gjorde mig upprörd och idag har jag fått en nästan ny källardörr.

Tack igen!
För tre dar sen fyllde jag tunnorna, idag kom regnet. 5 mm är visserligen inte så mycket att skryta med, men bättre än inget. Mina liljor uppskattade duschen.

Kakaoproduktion
Gårdagens första dokumentär handlade om kakaoplantagerna i Västafrika. Enligt gällande avtal och lagar får barnarbete och trafficking inte förekomma. Den danske dokumentärfilmaren bevisade dock utan tvivel att båda praktiseras.

Man kan köpa ett 12-årigt barn för 230 € och har i regel gratis arbetskraft ända tills barnet lyckas rymma. Barn i åldern 10 – 15 år förmedlas eller kidnappas från grannländerna och smugglas över gränsen på motorcykel av särskilda kurirer.

Som en reaktion på filmen, ställde jag via ett kontaktformulär på webben en fråga till Fazer: ”Hur följer koncernen upp att företagets etiska principer följs av kakaoleverantörerna?”. Det ska bli intressant att se om jag får nåt svar.

Bananodling
Den andra dokumentären handlade om arbetare på bananplantagerna i Sydamerika som har blivit förgiftade och sterila av den giftbesprutning som förekommit på bananodlingarna. Medlet har senare förbjudits i lag, men tusentals människor lider av sviterna eller har dött.

Filmen beskrev en av flera rättegångar där företaget Dole åtalades för att ha negligerat och medvetet struntat i de varningar dom fått om konsekvenserna av att använda det farliga medlet. Rättegången blev en delseger för kärandesidan och rättsprocesserna fortsätter.

Några bananer från Dole eller Chiquita kommer jag inte att köpa i fortsättningen. Jag har inte varit nån stor konsument hittills heller och föredrar ekologiskt odlade bananer eller såna som är märkta Fair Trade om jag kan komma över dom.

Renovering avslutad
Suveränt! Nu går det att öppna och stänga källardörren obehindrat vilken årstid som helst. Trollkarlen har gjort en utmärkt insats genom att rikta upp dörren, förstärka den på insidan, sätta tillbaka haken och måla den. Jag fick för all del äran att måla utsidan. ”Så kan du säga att du har målat den” tyckte han.

Det kan tyckas onödigt att fixa till en detalj på ett hus som i övrigt är fallfärdigt, men oavsett vad som händer med det, kommer källaren att finnas kvar har jag bestämt. Varje år hittills har den sett till att potatisen har klarat sig över vintern, så den vill jag inte avstå från. Vem vet, jag kanske börjar sylta och safta i stor skala på gamla dar? 😉