Jag har mattmöblerat, trimmat gräs, lagt tegel och tagit mitt årliga gyttjebad.

Mattnytt
Efter frukost la jag på resterande rena mattor i köket. Min planering stämde inte riktigt så det tog en stund innan jag hade flyttat och provat klart. Så småningom blev det ”nya” mattor framför dörren och diskbänken.

Fru grannen tyckte att mattan framför diskbänken var romantisk. Den går i rosa och vitt så jag förstår hennes kommentar. Anledningen till att jag satte den där, är bara för att det är en av dom mörkaste platserna så jag tyckte det kunde behövas nåt som lyser upp. Färgen är förstås hopplöst opraktisk framför en diskbänk men det struntar jag i.

Grästrimning
Som omväxling tog jag fram grästrimmern idag. Det är premiär för i sommar. För det mesta fungerar fingrarna eller grässaxen lika bra, men jag fick för mig att det skulle vara bekvämare med trimmern den här gången. Sommargrannen hade fått samma idé så vi trimmade i kapp. Fast han utklassade mig både i fråga om ljudvolym och avgaser – min tystlåtna eltrimmer hade inte en chans.

Återvinning
Efter grästrimningen ägnade jag mig åt trappkonstruktioner. Eftersom isen har lyft stenkistan under bryggan så högt att det inte går att ta sig upp på den, har jag haft en provisorisk lösning med två tegelstenar på varandra. Det är inte speciellt stabilt så jag beslöt låna trätrappan från dasset. För att få till lämplig höjd la jag trätrappan på ett fundament av tegelstenar efter att ha sett till att dom låg stadigt inbäddade i jord. Riktigt bra blev det.

För att få ett nytt trappsteg till dasset fortsatte jag hämta tegelstenar från ”alustan”. Jag antar dom härstammar från den rivna bastun. Fyra stycken i bredd fick plats men färgen stack ut alldeles för mycket upptäckte jag, teglen är nästan vita.

För många år sen skänkte min ”riktiga” morbror ett par svarta bilgummimattor till moster. Dom finns fortfarande kvar förstås, så jag tog en sån och la ovanpå teglen. Helt klart mer diskret.

Vassröjning
Jag hade egentligen tänkt fortsätta trimma gräset mellan buskarna vid tomtgränsen men solen kändes alldeles för varm. I stället hämtade jag min lilla lie och satte i gång med att röja vassen nere i stranden där det var skugga så här dags på eftermiddagen.

Förutom lien krävdes vattentåliga skodon för att jag skulle kunna röra mig mer obehindrat på sjöbotten, så sommarcrocsen kom väl till pass. Den här gången hade jag kvar dom på fötterna tills jag var klar – till skillnad från i fjol när ena dojan fastnade i dyn.

Att slå vass i dyigt vatten är lite spännande. Det är omöjligt att se botten och så gäller det att använda full armlängd annars riskerar man skära sig i benen. Men jag har ju tränat i ett trettiotal år så jag är ganska proffsig vid det här laget.

Om man inte vet hur det såg ut innan är resultatet inte så märkvärdigt, men jag kan garantera att det är STOR skillnad. Hela inloppet var vassbevuxet innan jag började.

Jag upptäckte också att bisamråttan har en bostad i min strand numera. Tidigare har den bara gjort täta besök, men i år tyckte den visst att det var lika så bra att flytta in permanent. Den lilla kanalen och musselskalen vid ingångshålet skvallrade om vem det är som håller till där.