Jag ber om ursäkt, har städat en garderob, sugit i kapp med tanktömmaren, agerat pedikyrist och är äntligen klar med bordet.

Förlåt!
I ca tre decennier har jag påstått att Kimitoön är större än fasta Åland. Snälla Åland, förlåt! Så här ligger det till: Soisalo är Finlands största insjö-ö, Åland är den största havsön och Kimitoön är Finlands största kustö om man törs lita på Wikipedia.

Som faktakälla har jag använt Finlands statistikcentral, som i sin tur har Lantmäteriverket och Finlands miljöcentral som källor. Öarnas storlek anges i rangordning en bit ner på deras webbsida. Jag har bevisligen sovit eller varit mer frånvarande än vanligt under den geografilektionen. Jag ber ödmjukast om ursäkt av alla jag har lurat under de gångna åren!

Ordning i garderoben
För ett par månader sen började jag fylla en soppåse med kläder som ska skänkas till församlingens insamling. Pausen uppstod för att jag ville fylla på med ett par tröjor som fanns i sovrumsgarderoben som behövde bättre ordning. Idag kom jag slutligen till skott.

Fast innan jag stoppade ner tröjorna jag tänkte pensionera, provade jag dom. Det borde jag inte ha gjort. När jag såg mig i spegeln, konstaterade jag att dom ”duger nog till vardags”. Så in tillbaka på hyllan åkte dom. Så där gör jag ofta. Och sen när det är vardag tycker jag dom är nästan oslitna och tar nåt ännu lumpigare på mig. Helknäppt.

Slam- och dammsugning
I söndags gick larmet till avfallstanken. Mitt snålande på avloppsvatten har lönat sig – senaste tömningen var för knappt fem månader sen i stället för tre vintertid. I måndags ringde jag och aviserade tömningsbehovet. ”Jag kommer i veckan” lovade killen. Idag vid lunchtid hade han ännu inte dykt upp, så jag SMSade ”Hoppas du inte har glömt bort mig?” och fick svaret ”Nej jag kommer”. Fast han skrev aldrig när? Det kunde lika gärna vara nästa vecka.

Framåt halv fem hade jag dammsugit mig från sovrummet ut på trappan och fick efter en stund se tankbilen köra upp. ”Skönt, då får jag min dusch i morgon som planerat” tänkte jag lättad och gick med raska steg upp för att flytta på ”trafikdelaren” så det gick att backa ner bilen.

Stackars människa! Tömningskillen hade jobbat oavbrutet hela veckan med att frakta bort avloppsvatten som runnit ut från reningsverket i Västanfjärd talade han om. Åskan hade slagit ut automatiken och nåt larm för det finns inte trots att reningsverket är nybyggt. Och byggfirman kan man inte ställa till svars, den har gått i konkurs. Ansvarig politiker är damen jag röstade på i kommunalvalet. Illa, mycket illa.

Pedikyr
Medan vi stod och pratade kom mamma för att få sina tånaglar klippta och lackade som vi kom överens om igår. Med en konstgjord höftled är pedikyr inget man kan fixa själv så jag brukar rycka in. Nyfrissad var hon också inför morgondagens begivenhet.

Jag tackade brunnstömmaren, gick in och plockade fram nödvändiga verktyg och ett nagellack hon gillade färgen på. Rutinerad som jag är att lacka, gick det med van hand. 😀

Slutlackat
Under tiden hon lackade sina fingernaglar, svepte jag över den knottriga bordsskivan med slippapper. Nu, idag, skulle bordet äntligen bli klart. Vi blev klara ungefär samtidigt och tog oss en kaffepaus ute på trappan. Från gårdagens värmerekord i östra Finland märktes inget idag, ”bara” 24 grader som varmast, men det var ändå skönt att sitta ute.

När vi hade druckit och pratat klart, åkte mamma och jag återgick till bordet. Efter ytterligare lite slipning och torkning med lacknafta enligt händige släktingens anvisning, bedömde jag att det var dags för ”the final touch”. Jag är säker på att varken händige släktingen eller herr grannen skulle godkänna ytan helt, men den duger åt mig bestämde jag.

Så nu är två veckors arbete avslutat. När jag drar med handflatan på den färdiglackade ytan kan jag fortfarande känna enstaka ojämnheter, men det struntar jag högaktningsfullt i. Nu får det vara klart, nåt mer slipande och lackande blir det inte!

Jag har fått utbetalning från min obefintliga tjänstepension, fått en repris, hämtat påsar och paket och blivit bjuden på middag igen.

Tack Skandia?
Jag blev minst sagt förvånad när jag för några dar sen fick en utbetalningsspecifikation från Skandia där det meddelades att dom betalar ut ett belopp den 27 juli. Från samma bolag som tidigare har meddelat att saldot på tjänstepensionsförsäkringen låg på -45.000 kronor, men att dom skulle efterskänka skulden så beloppet låg på noll. Jag har också kollat att det gäller samma försäkringsnummer och att den aviserade summan verkligen är inbetald på mitt konto. Mycket anmärkningsvärt.

Det brev jag skickade den 27.4 med begäran om en förklaring till saldot har jag inte fått något svar på. Antagligen har dom snott pengarna av nån annan fattig stackare som inte är lika ”besvärlig” som jag. Eller så var saldobeskedet felaktigt och värdebeskedet korrekt?

Fru grannen gav mig skrämselhicka när hon frågade om jag kan bli återbetalningsskyldig i fall det visar sig att utbetalningen trots allt är felaktig? Bäst att kolla villkoren för säkerhets skull. Det skulle inte alls förvåna mig om det var så.

Repris
Nästan lika förvånad blev jag idag när jag hämtade posten. I postlådan låg ett litet vadderat kuvert från min smyckeleverantör. Först undrade jag om jag hade glömt att jag beställt nåt, men kom fram till att jag inte hade det och undrade vad kuvertet kunde innehålla? En present kanske för att jag är trogen kund? 😉

Det visade sig innehålla exakt samma prylar som kuvertet jag fick för ca två veckor sen. Följesedeln och ordernumret var identiska. Eftersom jag varken har behov av dubbletter eller dubbel utgift, mejlade jag genast och påpekade misstaget, med en fråga om hur dom ville att jag skulle returnera innehållet. Försändelsen har trots allt ett fyrsiffrigt värde i kronor.

Påsar och paket
Eftermiddagen har gått åt till att uträtta ärenden. Hämta påsar med täcke och filtar som varit på tvätt, nytt bankkort (i stället för det jag lämnade kvar i Tykö), köpa sprit till likören och hämta paket på posten, eller butiken rättare sagt.

Bland paketen fanns också min televerans. Allt verkade stämma med min beställning förutom att texten på påsen definitivt inte var kinesisk. Om jag inte är helt fel ute, står det Forsman te på ryska?!? Då kan jag bli misstänksam. Kommer teet verkligen från Kina? Eller går det en omväg via Ryssland?

Fast egentligen spelar det ingen roll. Jag har provdruckit leveransen och kan klart konstatera att det smakar lika gott som det jag hade köpt tidigare.

Tack junior!
Att jag blev bjuden på middag till herr och fru grannen idag igen, har jag junior att tacka för förstod jag. Det var hans idé att bjuda in mig berättade fru grannen.

Undrar om han försöker ”smörja mig” inför födelsedagen? Men så beräknande kan väl inte barn i hans ålder vara? Det är nog bara misstänksamma gamla tanter som kan tro nåt sånt. Oavsett motivet var det gulligt av honom tycker jag. Därför tackade jag både honom och värdinnan, båda hade ju andel i den goda måltiden.

Igår hedrade jag en gammal legend, idag har jag lackat och skrapat så svetten lackat. Två saker gör mig orolig sommartid och mitt tjuvgods har slagit ut.

Sjusovare
Den 27 juli 1881 firades sjusovardagen för första gången i Hangö och dagen infördes i den svenska almanackan 1680 enligt ÅU. Dagen firas med anledning av en legend om sju män som sov i en grotta.

Jag hedrade traditionen med att sova till 13.30, så dagen blev ovanligt kort. Så länge har jag inte sovit på jättelänge, men kroppen behövde kanske kompensera för sömnunderskottet. Jag kan inte påstå att östrogenplåstren gör nån nytta, dosen är tydligen för låg. Jag får ta en dust med ”charmknutten” igen.

Tredje gången gillt
Om jag minns rätt, är det här tredje gången jag lackar sidoklaffarna på bordet. Hur som helst blir det inga fler strykningar på dom, det får duga som det är. Sorgebarnet mittskivan återstår att få till, men när den är klar kommer jag ALDRIG MER att lacka om bordet! Det var det tradigaste och mest tålamodsprövande jag har varit med om på länge. Jag är också döless på lacklukten och att inte kunna använda bordet.

Då kan man undra varifrån jag fick energi att skrapa målning från blompiedestalen? Vid lämpligt tillfälle ska den få ett nytt lager färg. Den har tydligen varit både rödbrun, grön och blå innan den blev vit.

Sommarfaror
Idag kände jag röklukt när jag gick ut på eftermiddagen. Det gjorde mig orolig och fick mig att gå runt tomten och kolla uthuset. I 26 graders värme är det knappast nån som eldar i spisen, så jag trodde strax att det brann nånstans. Dock inte hos mig kunde jag konstatera tack och lov. Eld hyser jag den allra största respekt för.

Det andra som kan göra mig orolig är hårt åskväder. Speciellt nattetid. Av nån anledning känner jag mig extra sårbar då och vaknar direkt när det börjar mullra. Sen ligger jag och räknar tiden mellan blixt och dunder tills mullret knappt hörs längre. Hittills har vi varit förskonade från riktigt våldsam åska, men sommaren är inte slut än.

Himlen är hotfullt mörk, jag hör mullret närma sig från sydväst och öka i styrka. Tur att jag hann få min simtur innan åskan bröt ut på allvar. Enda fördelen med åska är att det oftast också regnar – just nu (kl 20.20) får vi ett skyfall som i värsta fall slår sönder de ömtåligaste växterna… Men regnet är mer än välkommet så jag ska inte klaga.

Blommande tjuvgods
Idag har mitt tjuvgods slagit ut sin första blomma. Den klarade således flytten från sommargrannens tomt och har överlevt torkan. Jag har för all del pysslat om den med jämna mellanrum för att hålla den vid liv. Visst är färgen helt ljuvlig?

Jag läser just nu ”Gemenskap med Gud” av Neale Donald Walsch och vill citera ett avsnitt som jag tycker är särskilt viktigt. Avståndet mellan styckena är ökat för att underlätta läsningen.

”Lär era barn dessa sanningar.
Lär era barn att de inte behöver någonting utanför sig själva för att vara lyckliga – ingen människa, plats eller sak – och att sann lycka finns inombords. Lär dem att de är tillräckliga i sig själva.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att misslyckandet är ett påhitt, varje försök är en framgång och att varje ansträngning leder fram till segern och den första ansträngningen är inte mindre hedervärd än den sista.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att de har en djup förbindelse med allt liv, att de är ett med alla människor och att de aldrig är åtskilda från Gud.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att de lever i en värld som har ett storslaget överflöd, att det finns tillräckligt för alla och att det är genom att dela med sig av så mycket som möjligt, inte genom att samla på sig så mycket som möjligt, som man får mesta möjliga.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att det inte krävs att de ska göra eller vara något för att få ett värdigt och fullödigt liv, att de inte behöver tävla med någon om någonting och att Guds välsignelser är avsedda för alla.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att de aldrig kommer att bli dömda, att de inte behöver bekymra sig om att alltid lyckas göra rätt och de inte behöver förändra något eller ”bli bättre” för att vara fulländade och vackra i Guds ögon.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att konsekvenser och straff inte är samma sak, att döden inte existerar och att Gud aldrig fördömer någon.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att kärleken inte känner några villkor, att de aldrig behöver oroa sig för att förlora er kärlek, eller Guds och att deras egen kärlek, villkorslöst delad med andra, är den största gåva de kan ge världen.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att detta att vara speciell inte innebär att vara bättre, att man genom att hävda sig överlägsen inte ser andra för vad de verkligen är och att det finns ett stort växande i att erkänna att ”mitt sätt är inte bättre, det är bara ett annat sätt”.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär era barn att det inte finns något som de inte kan göra, att illusionen om okunnighet kan utrotas och att allt som en människa verkligen behöver ges tillbaka till henne när hon påminns om vem hon verkligen är.
Lär dem detta, så har ni lärt dem något stort.

Lär dem detta, inte med era ord, utan med era handlingar; inte genom att diskutera, utan genom att visa. För det är det ni gör som era barn kommer att ta efter och det är som ni är som de kommer att bli.” (Min fetstil)

Jag har nåtts av en sorglig nyhet, provsmakat min potatis, frivilligt plockat bär och tappat tilltron till MI.

Tragiskt
Igår fick jag höra att en av mina före detta elever hade omkommit i en trafikolycka. Fruktansvärt tragiskt för hans anhöriga och vänner, liksom för killen som körde. Det här var den andra dödsolyckan på ön inom ett par veckor. I båda fallen var ungdomar i dom lägre tonåren inblandade. Ungdomligt övermod och bristande omdöme är ofta en dödlig kombination.

Premiärkok
Idag beslöt jag provsmaka min potatis. Som jag misstänkte, var storleken inte mycket att skryta med. Det gick också åt flera stånd för att få till ett kok. Men det är inte så konstigt med tanke på torkan. Jag är förundrad över att dom har hållit sig vid liv över huvudtaget.

Smaken var desto bättre. Dom formligen smälte i munnen. För att njuta maximalt, åt jag övrigt på tallriken först och avslutade med potatisen. Det är inte mycket som slår nyupptagen, nykokt nypotatis!

Blivande likör
Fast svartvinbärslikör är bra nära… Receptet jag fick av händige släktingen i fjol har fått en experimentell tillämpning. I stället för svarta vinbär har jag prövat med röda. Det blev en minisats på ett halvt kilo bär och lite extra socker eftersom dom är surare än svarta. Så mycket klarar jag av att plocka utan att bli less. Resten får fåglarna kalasa på som vanligt.

När dom svarta vinbären har mognat ska jag givetvis göra en sats av dom också. Sagolikt god likör blir det. Fast det kräver lite tålamod, den blir klar först till jul. Återstår att se om det finns nån kvar då eller om jag har tullat slut på den?

Labil veckoprognos
Jag förstår mig inte på MIs lokala väder-prognos. Det väder som skulle gälla tre dagar framåt var ändrat redan i morse?! Och prognosen från i morse är nu ändrad. Hur ofta uppdateras den egentligen?

Inte för att det spelar så stor roll, men jag blir irriterad på att den ändras så ofta. Morgondagens sol och 32 grader har enligt senaste titten reviderats till halvmulet och 26 grader. Det ska bli intressant att se vad den visar i morgon bitti?

En prognos är för all del som en budget. Det är så man tror det ska bli, men det är först vid bokslutet man vet. I morgon när jag tittar ut vet jag också.

Just nu (kl 20.00) är det i alla fall molnigt, 23,9 grader och bleke på sjön. I natt blir det enligt MI 17 grader och regn. Det är nästan värt att sitta uppe hela natten bara för att kolla om dom har rätt. 😀

Jag har haft ventilproblem, varit på byfest och njutit av en båttur. Vi har fått ”ryssväder” igen.

Ohämmat flöde
I fredags kväll fick jag helt andra problem än knottror på bordet. När jag spolade strax innan jag skulle lägga mig, fortsatte toaletten fylla på trots att behållaren var full. Vattnet flödade ner i toalettstolen och pumpen gick på högvarv.

Så snart pumpen tog en andningspaus, ryckte jag ut kontakten och stod och stirrade fånigt ner i toastolen. Hur skulle jag lösa det här? ”Så himla typiskt att sånt här händer en fredag kväll” tänkte jag. Det gick inte att göra mycket åt det just då, så jag kröp till kojs med en olustig känsla.

När jag vaknade igår morse var toaletten min första tanke. Om jag kopplade på pumpen för att kunna duscha, skulle den gå oavbrutet eftersom avstängningsventilen i toaletten inte fungerade. Det skulle i sin tur betyda att avloppstanken fylldes illa kvickt. Den var redan så gott som full, jag bara väntade att larmet skulle gå.

Men, efter ett tag plockade hjärnan fram relevant information. Jag hade ett bestämt minne av att jag särskilt frågade om möjligheten att kunna stänga av vattentillförseln till toaletten när den installerades och att rörkrökar’n visade mig var jag kunde stänga. Efter lite gymnastiska övningar hittade jag en liten ljusblå ”ratt” och vred på den, startade pumpen och väntade spänt. Ha, det fungerade! Ingen påfyllning i toabehållaren. Halva problemet löst. Nu kunde jag i alla fall få min dusch. Nöjd kunde jag äta frukost i lugn och ro.

Av erfarenhet vet jag att vissa problem löser sig själva. Så när det var dags för duschen chansade jag på att öppna vattentillförseln till toaletten igen. Och nu fungerade avstängningsventilen helt mirakulöst som den skulle! Alternativet hade varit att öppna vattenbehållaren (som jag fortfarande inte vet hur?) och kolla om det satt skräp i ventilen. Allting frid och fröjd igen ett tag. 🙂

Byfest
Duschen föranleddes av att jag skulle delta i byfesten i år också. Jag tyckte jag gav mig av i god tid, men ”genvägar är senvägar” brukade moster säga. Promenaden genom skogen tog längre tid än beräknat, dels för att jag stannade och pratade med en bärplockare och dels för att det var knepigt att ta sig fram på vissa ställen.

Tio minuter sen blev jag. Nästan alla övriga deltagare var redan ”nersuttna” när jag dök upp. I deltagaravgiften ingick kaffe med dopp och livligt umgänge förstås. Några nya ansikten hade dykt upp sen i fjol, men dom flesta hade jag sett tidigare. 46 deltagare räknade jag till. Ganska bra uppslutning kan jag tycka. Heder och tack till damerna som hade åtagit sig arrangemanget i år!

Till havs, till havs…
Idag var det dags för förverkligandet av turturduvornas förlovningspresent – en heldagsutflykt i vår vackra skärgård. För genomförandet stod fru grannen och P J Dialog Ab.

I en charmig fiskebåt forsade vi fram från Västanfjärd till Bromarf, där vi intog lunch i Rusthållets Stallkrog.  Efter långlunchen fortsatte vi till Padva och därifrån tillbaka till hemhamnen. Så försvann drygt sex njutbara timmar i trevligt sällskap och naturnära miljö.

”Ryssväder”
Efter hand som dagen led, blev det allt varmare. Ute på havet fläktade det gudomligt skönt, men på landbacken stod luften still. Med den ostliga vinden har vi fått ”ryssväder” och kan njuta(?) av 30 grader i skuggan igen.

Ännu halv sju i kväll stod termometern på 30 grader. Nästan tio grader varmare ute än inne är ju inte så vanligt på våra breddgrader. Dom sju millimeter som nattens åskskurar gav, har redan avdunstat. De närmaste tre dagarna utlovar MI 32 grader, så det gäller att hålla dörrar och fönster stängda om man inte ska förgås.

Det har blivit kallt ute, metallspån på köksgolvet och sommarljust i fönstren.

Köldchock
Klockan 7.04 i morse var det ynka 20 grader. Det kändes svinkallt att sätta sig i stolen på trappan med frukostpåtåren, men jag envisades. Solen ville inte heller visa sig förrän framåt halv nio. Men när den väl kom fram kändes det skönt. Tydligen ska vi få överta Jämtlandstemperaturerna i morgon så det bär till att palta på sig igen.

Arbetsdags
Redan halv tio drog jag i väg med skarvsladden och inrättade min arbetsplats. Idag skulle sidoklaffarna slipas och monteras tillbaka på bordet. När jag höll på med den andra klaffen, kom fru grannen och inspekterade. Eller egentligen hade hon ett ärende men fick samtidigt chansen att se vad som pågick.

Efter avslutad slipning bar jag in båda klaffarna och räknade ut att det enklaste måste vara att lägga alla skivor upp och ner på golvet så jag fick en bekväm skruvställning. När jag tog bort dom låg jag på golvet och skruvade bort dom för hand. Det tänkte jag inte upprepa. För sex gångjärn och tre skruvar per gångjärn kändes det påkallat med skruvdragare.

Antingen är det fel på mig, skruvarna eller skruvdragaren. Alternativt tekniken? Ena sidans gångjärn gick hur bra som helst, men sen började metallspånen dugga när jag misshandlade skruvhuv’ena.  Nåväl, till slut var alla på plats, mer eller mindre rakt.

Det gick enkelt att få bordet på sida, men när jag försökte tippa det rätt hördes ett oroväckande knakande. Om jag hade otur skulle benen antagligen lossna. Den risken ville jag ju inte ta. Efter ytterligare en stunds funderande utan att komma fram till nån välslipad lösning insåg jag att det definitivt var läge att ringa en vän. Lyckligtvis var fru grannen hemma och villig att ställa upp. Tänk så enkelt det gick med fyra starka armar i stället för två. 🙂 Tack snälla!

Innan jag började lacka kom jag på att det vore smidigt att putsa fönstret innan jag ställde bordet på sin slutliga plats. Och när man putsar fönster ska man byta gardiner har jag förstått. Bytet var för all del planerat ända sen jag hittade dom rena köksgardinerna när jag letade efter nåt helt annat.

Sen var det dags att lacka. I vanliga fall brukar jag faktiskt följa bruksanvisningar, men inte den här gången av nån konstig anledning. Jag tunnade INTE ut lacket när jag strök första gången… Det förklarar varför mittskivan såg knottrig ut när jag strök den andra gången.

Även om ytan kändes torr redan i morse, gjorde mattan tydligen visst avtryck när skivan låg på golvet. Min kroppsvikt ovanpå skivan medan jag skruvade gjorde inte saken bättre. Om jag ska stryka en tredje gång, får jag vänta till jul innan det har torkat!

Jag tror jag ska skriva ett tillägg till anvisningen: ”Om du låter bli att tunna ut lacket vid första strykningen, räcker det med två strykningar”. Hmmm, får se hur det ser ut i morgon på nyktert huvud.

Det andra köksfönstret blev också putsat. I nödvändiga verktyg och tillbehör ingick den här gången hammare, skruvmejsel och symaskinsolja förutom vattenfat och putsdukar. Och jo, glasrutorna är fortfarande hela. 😀

Det torde vara första gången jag rengör fönstren när det regnar. Men det var ett ”glest”, stilla regn och ingen vind så glasytorna höll sig droppfria. Snuttans tassavtryck sedan flugjakterna är därmed förintade.

Ibland lönar det sig att klaga och i köket luktar det nylackat.

Nytta med klagomål
När jag nyligen åt Atrias potatissallad konstaterade jag att den var god, men att potatisen var mer eller mindre rå. Just den dagen var jag på kverulanthumör och lämnade feedback på Atrias webbsajt. Jag fick ett förvånansvärt snabbt svar från kundtjänsten som ville veta förpackningsstorlek, sista förbrukningsdatum och min postadress. Postadressen behövdes för gottgörelsen. Det lät ju positivt.

Idag fick jag ett ytterst hövligt och ursäktande brev där det bifogades ett presentkort på 10 €. Wow! Dom har förstått att ta vara på kundklagomål och se till att jag fortsätter vara kund. Högsta poäng till den kundservicen!

Nylackat till slut
I vanliga fall tar jag i tu med blomsterskötsel direkt efter frukost men i morse negligerade jag mina blommor och pallrade mig i väg till Varu-Tjänst i stället. På inköpslistan stod bl a slippapper och lack.

Att slipa och lacka om köksbordet har stått på att göra-listan ett bra tag, men eftersom jag inte är ägare till en slipmaskin har det varit låg prioritet på uppgiften. Att slipa för hand var inte att tänka på, dels är bordet stort och dels ganska skadat på sina ställen. I förrgår dristade jag mig så till att fråga händige släktingen om han möjligen hade en och i så fall kunde tänka sig att låna ut den?

Och det kunde han, den rara människan, fast han vet vilken amatör jag är. Igår dök han upp med den och gav mig en snabbinstruktion i hur jag använder den och hur jag byter slippapper. Tre olika grovlekar skulle jag lämpligen använda. Jag vågade inte avslöja att jag aldrig använt en slipmaskin tidigare, men det kanske han redan hade räknat ut?

Han rekommenderade också ett lack som han har god erfarenhet av och talade om att jag nog behöver lacka tre gånger för att det ska bli riktigt bra. ”Kors”, tänkte jag, ”ska de’ va’ så himla noga”. Hade han inget sagt, hade jag grovslipat och finslipat och nöjt mig med att lacka två gånger. Men det är jag det. Jag har ju sett hans ganska nyligen tillverkade och lackade arbetsbord och hur fint det kan bli, så jag beslöt att följa alla hans råd.

För att slippa slipdamm inomhus hade jag beslutat hålla till ute. Men hur i hela friden skulle jag få ut bordet? Jag insåg att jag åtminstone måste skruva loss sidoklaffarna, annars skulle jag aldrig orka hantera det. Det gick rätt enkelt och utan missöden, men jag orkade fortfarande inte lyfta bordet. Skulle jag ringa en vän kanske? Nä, det var ju ingen utmaning bestämde jag, så jag vände bordet upp och ned och lossade skruvarna också från mittskivan.

Till saken hör att bordet är byggt för hand i massiv furu. Senaste exet fick det i 40-årspresent av sin morbror som var snickare. Morbror Nils var dessutom blind när han byggde det så det ligger mycket möda bakom alla detaljer. När exet och jag separerade, frågade jag om han inte ville behålla det som minne, men jag fick gärna ta det sa han. Därför står det på Udden i stället för i Jämtland.

Mittskivan var tung nog men det gick bra att bära ut den och baxa upp den på trädgårdsbordet. Till verket. Först byte av slippapper. Sista gången jag bytte det hajade jag äntligen hur man gjorde det fiffigast. Den instruktionen gick mig tydligen förbi igår.

Själva slipandet gick smärtfritt, ungefär som att stryka kläder tyckte jag. Vinden var rätt frisk så det blev heller inga dammoln. Mellan varje slipning sopade jag av ytan med snöborsten jag har till bilen. Det är nämligen en sopborste egentligen. Jättefint blev det när jag var klar.

Molnen såg allt hotfullare ut, så jag skyndade mig in med skivan, slipmaskinen och skarvsladden. Jag hade bara hunnit in så ljusnade det igen. Nån där uppe som behagade skrämmas lite på skoj.

Sen började problemen… För att göra en lång historia kort tog det lika lång tid att skruva tillbaka bordsskivan som allt annat arbete tillsammans. Jag övervägde igen att ringa en vän, men envisheten segrade. Två av skruvarna sitter inte fast, men det må väl räcka med fyra?

Medan broccolin kokade lackade jag och flydde därefter rummet med min matportion för att slippa lukten. Behandlingstorr efter sex timmar står det på burken, så nästa lager får vänta till i morgon. Då står också sidoklaffarna på tur att slipas, förutsatt att vädret medger. Enligt MI får vi regn, fast det tror jag inte mycket på. I Östersund blir det visserligen sol men bara futtiga 14 grader, verkligen inget jag avundas jämtarna!

Idag har Udden varit sevärdhet igen och jag har blivit av med en klänning.

Tveksam sevärdhet
Det här var andra gången på kort tid som Udden har agerat utflyktsmål. Förra veckan tog mamma med sig en väninna och ”rastade” henne i skuggan på trappan. Idag var det repris med en annan väninna.

Jag kan ju tycka att det finns massvis med andra ställen på ön som är mer sevärda, men får förstås ta det som en komplimang att besökarna nöjer sig med Udden. Båda väninnorna har dessutom varit här tidigare, så det var ingen ny upplevelse. Udden ser väl ut ungefär på samma sätt som förra gången. Eller så har jag kanske blivit ”hemmablind”? Jag ser inte längre hur vackert jag har det?

”Vad fint du har det” tyckte Råttan/Väduren när hon var på besök nyligen. Det var förstås glädjande att höra att resultatet av alla arbetstimmar jag har lagt ner syntes. Faktiskt hörde jag också en spontan kommentar från ett sällskap som gick förbi på sin kvällspromenad för ett tag sen: ”Ett jättegulligt litet hus har hon”.

Så det är nog jag som inte längre ser hur vackert det är. Jag ser bara allt som behöver åtgärdas, repareras eller bytas ut. Men det är väl en del av vår skapande natur att alltid höja ambitionen. Risken är bara att vi glömmer att njuta och vara tacksamma för det vi redan har. Så tack för att jag har den vackraste tomten och det gulligaste huset i byn!

En klänning mindre
Mammas väninna gillade både färg och modell på min klänning, så jag avslöjade att jag har en likadan i svart som jag ännu inte har invigt. Jag gick och hämtade den och talade om att jag kunde tänka mig att avvara den om det var nån av damerna som ville ha den?

Mammas väninna provade, men tyckte inte alls att den passade henne, mamma var mer tveksam, men jag lät henne lite försynt (jag kan faktiskt vara det ibland :-)) förstå att det kanske inte var ett plagg som gjorde henne rättvisa.

Sen kom jag på en annan idé. Jag hade en klänning till som jag inte har använt mer än några gånger. Den provade mamma också. Väninnan och jag tyckte den var jättesnygg på henne så hon lät sig övertygas och tog den med sig hem.

Så bra, då kommer den till användning och hamnar inte i klädinsamlingssäcken. Åtminstone inte än.

Den här vägbeläggningen bör också bytas ut

Idealiskt! En vägbeläggning som renar luften. Undrar vad det skulle kosta att byta ut hela planetens asfaltvägar mot det här materialet? Mer info på Teknik 360.