28.9 – Tung- och lättrott

Försäkringsbolaget ogillar mitt förslag, FPA vill se mig, jag har levererat första höstmotiven, introducerat WordPad, får vänja mig vid lokalbyten och har klantat mig rejält.

Försäkringsärende
Det är möjligt att ärlighet varar längst, men att den skulle löna sig är en myt. Efter åskskadorna på dator och nivåvarnare fyllde jag i en skadeanmälan och skickade till försäkringsbolaget. Som första besked fick jag nej med motiveringen att försäkringen gäller hemlösöre, inte företagsgods.

Jag överklagade beslutet och förklarade att nivåvarnaren inget har med mitt företag att göra och att datorn också används privat, varför jag tyckte det var skäligt att ersätta den skadan med halva be­loppet. Idag fick jag ett nytt ersättningsbeslut.

Datorn omnämndes inte alls, men nivåvarnaren ersätts efter avdrag för ålder (6 %), självrisk och dröjsmålsränta på 0,10 €?! Återstår att ta reda på varför jag ska betala den?

”… 41,20 € är på ert konto inom tre dagar”. Just så. Bättre än inget, men mycket sämre än jag hade tänkt mig. Om jag inte hade varit ärlig utan redovisat datorn som hemlösöre, hade jag alltså fått en klart högre ersättning. Så, vad lär jag mig av det? Jo, att nästa gång det händer nåt med datorn redovisas det som en privat skada.

Livs levande
… för att kunna bevisa att en person lever… behöver kunden vara på plats.” stod det i brevet jag fick från FPA idag. Jag måste alltså infinna mig livs levande för att dom ska tro på och kunna intyga att jag lever. Hoppas jag lever så länge att jag hinner dit. 😉

Vykortsleverans
Igår hämtade jag ut vykortsleveransen som skickades från det nyanlitade tryckeriet. Nu, äntligen, är jag nöjd med papperskvalitet och tryck! Så ska proffsiga vykort se ut och kännas. Kvalitén känns också på kost­nads­kontot ska jag erkänna, men om kunderna vill ha den hoppas jag dom är villiga att betala. Från och med den 1.10.2011 gäller ny prislista.

Idag levererade jag dom beställda motiven till K-butiken i Kärra. Chefen var inte på plats, men en av hennes trevliga anställda tog hand om kortbuntarna så i morgon ska jag fakturera. Förutsatt att hon är belåten med leveransen vill säga. Designen är lite annorlunda den här gången.

Tangentbordsträning
Efter att ha gått igenom datorns beståndsdelar och uppbyggnad, respektive mus- och fön­ster­han­te­ring, har vi i båda grupperna börjat bekanta oss med tangentbordet. Inte så lätt att få till hôtel, Citroën, kanapéer och mañana om man inte är van att hantera skrivmaskin.

För tangentbordsträningen använde vi WordPad som lyckligtvis finns kvar både i Vista och Windows 7. Jag kan tänka mig att många säkert klarar sig med det programmet för den ordbehandling dom behöver.

Lokalbyten
Precis som jag misstänkte, åkte vi ut från biblioteket i Dalsbruk. Dagens kurs hölls i kom­mu­nens sty­relse­rum, men nästa onsdag måste vi hålla till i ett annat rum eftersom kommunstyrelsen har möte. Lite olyckligt att fara runt så, men vi får i alla fall hålla till i samma hus resten av tiden. Hoppas jag!?

Ärkeklantigt
Och jag ska vara kursledare i datorhantering…? Igår fick jag ett felmeddelande i datorn som ledde till att jag lyckades ta bort alla mina bilder från 2003 och framåt!

Det kunde ha inneburit en fullständig katastrof, men nåt har man ju lärt sig med åren. Bilderna finns dels på en extern hårddisk, dels i backupen hos Carbonite och dels i min Dropbox. Inga problem så­ledes, fast det tar förstås en stund att återställa dom. Koperingen från hårddisken tog 14 minuter, återställningen av årets bilder från backupen tar 20 timmar.

 

26.9 – Int’ ”järalaus”*

Jag har haft påhälsning, låtit mig luras och klagar över min glömska.

Påhälsning
Vid halv två-snåret i eftermiddags ringde det i dörr­klockan. Eftersom ingen kom in trots att ytter­dörren stod på vid gavel, förstod jag att det måste vara nån ”utsocknes”.

På trappan stod en dam som tog ett löst grepp om mina fingerändar och presenterade sig som sommar­gran­nens faster. Med sig hade hon sin man som också tog i hand och sa ett lågmält ”hello”. Trevligt att se mina ”vikarierande grannar”. Nu vet dom också hur en av mina morgonrockar ser ut. 😉

Jag blev förvarnad redan för ett par veckor sen då sommargrannen talade om att huset kommer att vara bebott av fastern och hennes engelske man ett tag. Hittills har jag bara hört deras röster och sett deras bil, men nu vet jag vilka dom är om vi möts i skogen.

Lurad
Det sköna vädret, sol och 17 grader, gjorde sitt bästa för att lura mig att lämna katalogjobbet. Jag lät mig förledas sent i eftermiddags och beslöt ösa båten.

Det första jag såg när jag kom ner till stranden var att vaxduken hade blåst ner från bordet och låg tillknölad på marken. Den såg ut därefter så den fick sig en vaskning.

Båten var som vanligt halvfull med vatten och kan inte längre betraktas som nyskurad. Nästan lika otacksamt arbete som att diska.

Grannen på udden mittemot har redan tagit upp sin båt noterade jag. Det kanske jag också borde? Om jag inte har rott mer än ett par gånger hittills, lär jag väl inte börja nu? Fast det vet man aldrig. Jag kan mitt i allt få för mig att jag ska ut på långtur nån dag. 😀

Vattentermometern bärgade jag däremot. Bland allt det gröna som hade fastnat på den under som­ma­ren kunde jag urskilja att den visade 15 grader. Nästan lika varmt/kallt i vattnet som i luften.

Återfunnet
Igår plockade jag fram en muskotnöt för att riva i potatismoset men kunde för mitt liv inte hitta mitt minirivjärn. Jag letade på alla upptänkliga ställen, men det var helt omöjligt att uppbringa. Jag fick ta det stora i stället.

Idag hade jag ärende till samma skåp som rivjärnet rimligtvis borde finnas i och gav mig den på att leta rätt på det. Och där, längst in på den nedre hyllan, låg det ju. Precis där som jag hade lagt det för länge sen, men inte hade nåt minne av. Suck.

Tänk vad mycket tid det går åt att leta efter sånt som man har förlagt eller glömt var man har. Sorg­ligt nog har jag ännu inte hittat namns­dags­blom­man i trä som jag fick av herr grannen i fjol. Men nånstans finns den om inte nån har snott den. Tids nog hittar jag den väl.

 

*järalaus på jämtska betyder utan sysselsättning (Facebook har därför döpts till Järalausboka)

 

24.9 – Arbete och nöje

Jag börjar närma mig slutet(!) och har kalendern fylld av födelsedagsbarn. Mia viker ut sig.

Fyra sidor kvar
Jag ser äntligen en ände på produktkatalogen, bara fyra sidor återstår. 🙂 Innan jag bytte om till gå bort-klädsel blev jag klar med sidan 10.

Det innebär att jag kan hålla min utlovade leveranstid om allt går som planerat också i fort­sätt­ningen. ”Leverans tidigast den 30.9” stod det lite luddigt i offerten. Skönt att kunna hålla sitt löfte.

Födelsedagar
Jag har aldrig tidigare varit på så många namnsdags- och födelsedagskalas per år som sen jag flytta­de hem! Under åren i Östersund klarade jag mig undan med ett halvdussin per år, här tror jag det närmar sig det dubbla.

Idag var det dags igen. Herr grannen junior firade sin 11-års dag och den kunde jag förstås inte missa. Nån lastvagn till hans åkgräsklippare blev det nu inte i present, han fick nöja sig med ett litet bidrag till investeringen.

Bland dom uppvaktande fanns också två små individer på fyra ben, Mimmi och Musse, som har blivit en hel del större sen jag såg dom senast. Båda tillhör juniors storasyster och hennes fästman. Den här gången vann jag Mimmis förtroende. Förra gången var hon lite avvaktande, men idag la hon sig till ro i min famn och somnade.

Redan på måndag är nästa födelsedag, men då ”på distans” så det blir ingen uppvaktning. På onsdag fyller två vänner i Jämtland år och på fredag har herr grannen namnsdag. På lördagen har min ”butiks­chef” födelsedag och veckan därpå har min f d granne namnsdag. Den 11 och 13.10 fyller två andra goda vänner år, den 18 är det reservdotterns tur och sen är det inte så långt till mammas födelsedag den 27.10. Puh. Sen blir det lugnt fram till mitten av november.

Utvikningskisse
Idag såg Mia ut som om hon medvetet poserade framför kameran. Nånting som rörde sig utanför fönstret fångade hennes intresse, men innan hon hade bestämt sig för om hon skulle gå fram till fönstret låg halva kroppen kvar i viloläge. Det blev en utmärkt pose.

I ”Mia 2011”-mappen finns nu 375 objekt. Jag kan således när som helst anordna en Mia på bild-utställning om nån är intresserad? 😉

23.9 – Gott slut på veckan

Jag har noterat läsarstatistik, kallat till Drak-möte och agerat sjuktransport.

Bloggläsare
Den 21.9 i fjol aktiverade jag läsarräknaren för bloggen och avläste den samma datum i år. 25.258 personer har läst mina inlägg under året. Wow! Det var mer än jag trodde. I snitt 69,2 per­so­ner per dag. Jag niger och tackar allra ödmjukast! 🙂

Draksammankomst
Igår kväll var Udden nästan fullt av Drakar – tre samtidigt. I måndags bjöd jag in Draken/Tvillingen och Draken/Kräftan på kålsoppa.

I samband med välkomstskålen konstaterade vi att det var fyra(!) år sen sist. I augusti 2007 åt vi kräftor tillsammans. Vi har naturligtvis setts många gånger under åren, men inte på Udden.

Draken/Tvillingen kom som vanligt fullastad med ätbara go’saker och Draken/Kräftan tyckte jag behövde ljus i höstmörkret. Med tanke på att det är höstdagjämning idag, lär det komma väl till pass inom snar framtid.

Kålsoppan fick väl godkänt och jag lyckades bli av med en av mina utställningstavlor som båda Drakarna gillade (vilket var ovanligt blev jag upplyst om). Tiden gick som vanligt fort när man har roligt, men vi hann ventilera både stort och smått innan Draken/Tvillingen tyckte det var dags för skönhetssömnen.

En riktigt trivsam kväll. Drakar är ju som bekant trivsamma varelser och trivs i varandras sällskap. 😉

Rop på hjälp
Igår eftermiddag ringde min ryska bekant och bad mig förtvivlat skjutsa henne till veterinären. Hennes kisse hade troligen blivit biten av ett djur i tisdags och fått ett djupt sår som måste sys, men nu hade en del av stygnen gått upp och kissen vägrade äta eller dricka.

Mellan tårarna fick jag en förklaring till varför hon bad mig om hjälp och frågan om vad hon skulle ta sig till? Jag föreslog att hon skulle tvångsmata kissen med vatten och/eller ta av kragen en liten stund för att se om det kunde hjälpa.

På kvällen ringde hon och bekräftade att kissen hade ätit och druckit efter att hon tagit bort kragen, men hon var fortfarande orolig över såret som delvis gapade öppet. Vi kom överens om att jag skulle beställa tid hos veterinären i morse för säkerhets skull.

Tidsbeställningen öppnar åtta, så jag ställde mobilen på alarm och ringde prick åtta. Jodå, vi fick komma kvart över nio, så jag ringde matte och aviserade hämtning kvart i nio. Den kissen är inte heller van vid bilåkning eller vid att vistas i bur, så resan ackompanjerades av olyckliga läten.

Veterinären tog en titt och konstaterade att det inte går att sy på nytt eftersom såret vätskar. Hon rekommenderade daglig rengöring med rent vatten eller utspätt desinficeringsmedel och plockade bort stygnen som hade gått upp. Resten kunde matte ta bort själv eller låta en djursjukvårdare göra när det var dags om några dar.

Matte blev betydligt lugnare och jag lovade hjälpa henne att ta bort stygnen. Jag?!? Hur kom jag på den idén? Nåt sånt har jag väl aldrig gjort tidigare? Men det fixar jag nog om vi hjälps åt. Om inte, får vi boka tid hos nån av djursjukvårdarna i Brusaby.

Kissen var förstås glad och nöjd över att få komma hem tillbaka och tackade mig för hjälpen hon också. Åtminstone uppfattade jag det så när hon strök sig mot mig och lät mig kela henne. Det brukar hon sällan göra annars så det kändes mysigt.

 

21.9 – Ansvar

Jag måste bevisa att jag lever och blir snart utvisad.

Levnadsintyg
Idag fick jag brev från Alecta, en av mina pen­sions­ut­be­ta­lare. Dom vill ha intyg på att jag fortfarande lever. Det känns skönt att veta att det är nån som bryr sig – fast i det här fallet mest om sina pengar.

Tyvärr räckte det inte med min egenhändiga underskrift, intyget ska skrivas under av en högre instans. Jag valde alternativet ”annan myndighet” och har skickat blanketten till FPA i förhoppning om att dom vet att jag lever.

Jag förstår varför dom vill ha intyget. För flera år sen såg jag ett faktaprogram på TV i Sverige om pensioner som betalas ut till sedan länge avlidna personer. Om ingen meddelar dödsfallet fortsätter utbetalningarna, vilket tydligen ganska många (ohederliga) drar nytta av.

Kursinledning
Igår kväll fick jag chansen att se Västanfjärds bibliotek från insidan. Jag får dessutom se det fyra gånger till. IT-kurserna är nämligen förlagda till öns bibliotek från och med den här terminen eftersom skolorna kör Linux med Ubuntu som användargränssnitt.

Kurslokalen var både vacker och praktisk. En trappa upp i eget gemak. Så småningom hittade jag också ett blädder­block och en penna som gick att använda.

Av kursdeltagarna var en alldeles särskilt välbekant. Fru grannen på udden mittemot är nybliven dator­ägare och deltog därför. Förutom henne bestod gruppen av ytterligare fem trevliga indi­vider, vilket gjorde arbetet lättsamt.

Idag stod Dalsbruks bibliotek i tur. Där har jag varit in flera gånger och är välbekant med läsesalen eftersom Fotoklubben håller sina möten där.

Dess värre fanns det här inget avskilt utrymme, så vi höll till i ena änden av biblioteket inklämda mellan bokhyllorna. Efter lite om- och tilläggsmöblering fick alla sju damer plats och det fanns en duk för bildvisning. Däremot varken whiteboard eller blädderblock tyvärr.

Jag förstod på damen som visade mig till rätta att hon inte precis var överlycklig över att ha oss där och om jag förstod det hela rätt, blir vi utvisade. Men det får cheferna chefa över. Jag är bara anställd och har inget som helst ansvar för såna detaljer. Mitt ansvar är att se till att deltagarna verkligen lär sig hantera datorn.

Igår var floran av Windows-versioner begränsad till två och alla på svenska, så det gick bra. På dagens kurs fanns tre versioner, varav en finskspråkig, vilket tidvis var något förvirrande både för mig och för deltagarna. Men, det ska nog gå vägen ändå. 🙂