I dag hade hembygdsföreningens ordförande och sekreterare ett trevligt uppdrag. En av föreningens hedersmedlemmar fyllde 90 år.

För fem år sen uppvaktade jag henne ensam. Då bodde hon i ett hus i vår by med sin man. I dag besökte vi henne på ett serviceboende där hon bott sen hennes man, Harry, avled för fyra år sen.

Bortsett från nedsatt hörsel och svårigheter att gå, upplevde jag henne som väldigt pigg för sin ålder. Hon läser, handarbetar och löser korsord som tidsfördriv. Glasögon behöver hon inte.

Och när personalen säger till om middagsvila nekar hon: ”Jag vill inte sova dagtid”. Nattsömnen är god och tillräcklig tycker hon.

Tidvis sviker minnet. ”Snart kommer väl Harry” säger hon plötsligt. Men så tittar hon forskande på oss och frågar ”men han kanske inte finns längre?”. Vi bekräftar att så är fallet, men efter ett tag har hon glömt vårt svar.

Men gamla tider berättar hon gärna om. Hon jobbade i stort sett hela sitt liv på Söderlångvik gård och träffade därmed Amos Anderson under hans livstid.

Hon berättade om ett tillfälle då Amos frågade köksan Elna om hon kunde tala om för honom varför han hade sån tur med kvinnor. Han tyckte att hon alltid var rakt på sak, så han förväntade sig ett ärligt svar. ”Det är pengarna” svarade köksan prompt. Hur Amos uppfattade svaret framgick inte av historien.

Flera av hans kvinnor som vistades på gården, speciellt sommartid, mindes hon också. Bland andra den svenska skådespelaren Mona Mårtensson. ”En anspråkslös och vänlig människa som glatt hälsade på alla arbetare”.

Alla tre kom vi ihåg Sylvelin Långholm, operasångerskan, som bodde i ett eget litet, rödmålat hus en bit från gårdsbyggnaden.

Då den gamla ladugården byggdes om till kafé fick det namn efter vår hedersmedlem, men har bytt flera gånger sen dess. Tråkigt tycker jag. Det kunde gott ha fått behålla namnet efter en av gårdens trotjänare.

Mer om vår hedersmedlem och Amos kan du läsa här: https://www.pressreader.com/finland/hufvudstadsbladet/20141205/281552289185167.

Förhoppningsvis får vi uppvakta henne igen om fem år!