Julmat med suckar


Dadelkaka hör julen till. Dan före dan verkställde jag min plan att baka en. Kan inte minnas att jag gjort det tidigare?

Resultatet blev nu inte som förväntat. Eftersom formen var för snålt tilltagen, pöste kakan upp som ett vulkan­utbrott. När jag väl tog ut den ur formen visade den sig vara synnerligen anemisk. Inte när­melse­vis lika brun och fin som dom dadelkakor jag har ätit tidigare.

Till råga på allt var den kletig längst in trots att jag gräddade den längre tid än det stod i receptet. Suck.

Julaftonsdagen var ganska ”flöjig”. Klockan 11 hade jag tid hos frissan. Mig veterligen har det aldrig hänt tidigare det heller. Ursprungligen hade jag tid förra lördagen, men frissan ombokade på grund av förkylningssymtom och coronatest. Lyckligtvis var det negativt.

Efter frissan hämtade Husse mig, därefter gick vi till kyrkogården för att tända ljus på gravarna. Jag hade så klart glömt min lykta, men Husse lånade ut en av sina. Sen åkte vi hem och drack ”förmiddagskaffe” i vanlig ordning, fast med rökt julskinka på smörgåsen den här gången.

Då vi hade druckit ur kaffet gick Husse ut för att hugga ved och jag beslöt mig för att snabbstäda. Mia tittade storögt på mig. Hon tyckte antagligen att det var i senaste laget att julstäda. När Husse kom in sa han: ”Jasså du dammsuger, jag trodde elvispen var i gång”. Ibland är han extra rolig vår Husse.

Efter städningen var det dags att börja förbereda en del av julmaten. Jag kopplade därför på ugnen. Då undrade Husse om kålrotslådan skulle ätas kall? Jag hade börjat värma ugnen två timmar för tidigt. Suck.

Till gröten ville vi ha soppa på blandad frukt så jag började med att koka den under tiden som jag rörde ihop ingredienserna till kålrots­lådan.

Det borde jag inte ha gjort. På så sätt kokade frukten i soppan på tok för länge, vilket innebar att plommonen inte längre gick att känna igen i och med att jag hade klippt i tu dom när jag la frukten i blöt kvällen innan. Suck.

Jag avbröt därför kålrotsstöket och avredde soppan, men fick tydligen ett allvarligt hjärnsläpp. I stället för att röra ut potatismjölet i vatten som jag brukar, tog jag soppspad. Det varma spadet gjorde förstås att potatismjölet blev en seg klump som gott hade kunnat användas som tapetklister. Suck.

Andra gången gick det vägen – om man bortser från att soppan blev kräm i stället.

Risgrynsgröten klarade jag i stort sett utan malörer. Trots att jag kokade den i en teflonkastrull, lyckades den ändå bli en aning brun i botten, men inte så det störde nämnvärt. Men lutfisken och kålrotslådan klarade jag faktiskt med glans. 😀

2 tankar om “Julmat med suckar

Kommentera här!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.