I flera dar har Husse och jag pratat om att baka en pensionärskaka. Idag slog Husse till och bakade en. Som bekant är det han som står för bakandet på Udden. 😊

Receptet följdes noga och allt såg bra ut. Färgen på smeten förundrade oss dock något. Ca 30 minuter skulle kakan gräddas i 175°. Den pöste snällt upp men då vi kollade om den var färdig, hade kakan bara fått ett lock, resten skvalpade omkring i formen.

Vi lät den stå kvar i ytterligare 30 minuter innan vi bedömde att den var klar. Då hade den redan pöst över breddarna på formen, vilket gjorde att det luktade bränt. Det som inte fick plats i formen hade lagt sig på ugnens botten och bränts till kolsvarta rester.

Medan Husse gjorde i ordning kaksmeten fixade jag vanilj­krämen som kakan skulle fyllas med. Konsis­tensen blev inte alls som jag tänkt mig. Den var på tok för tunn. Visserligen tjocknade den en aning då den kallnat, men nån kräm blev det då inte.

Att ta ur kakan från formen förutsatte att man först skar av kanterna. Dom var riktigt knäckiga och goda, så det kanske kunde bli en bra kaka trots allt.

Husse delade kakan efter bästa förmåga. Den delade halvan såg ut som om han använt motorsåg i stället för kniv. Sen var det dags för den s k vaniljkrämen. I den porösa kakan försvann vätskan i ett huj. Receptmakaren skulle definitivt ha blivit imponerad över den saftigheten! 😀

Kakans ovanlager lyftes sen snabbt på innan det föll i bitar. Voilà, då var den klar!

När jag kommenterade utseendet, svarade Husse: ”Pensionärer ser ju ut så.” Dags för smakprov. Husse skar en bit och åt med god aptit, så jag följde efter. Tja, visst var den ätbar, om än för söt för min smak. Någon utpräglad vaniljsmak upptäckte jag inte, så vaniljstång lär jag inte kosta på mig flera gånger.

Då undrar förstås en vän av ordning vad som gick fel? Första felet bestod i att använda fullkorns­vete­mjöl(!). Att det var speciellt lämpat för matbröd läste vi oss till först efteråt. Andra felet var för liten form. Tredje felet, konsistensen på vaniljkrämen, har jag ingen förklaring till. Men jag undrar om det verkligen kan bli kräm av smält smör, socker och mjölk?

Nåväl, vi får lära oss av misstagen och göra ett nytt försök en annan gång.