Jag har köpt en filt, haft besök och fjäskat för julrosorna. Mia har stört siestan.

Köpt en filt
Igår såg jag på teve att Unicef tyckte vi ska bidra med en filt till flyktingbarn som fryser. Genom att SMSa till 16499 och skriva Lapsi bekostar man en filt à 7 €.

Det ville jag gärna göra. Och hoppas förstås att bidraget verkligen går till uppgett ändamål! Man börjar bli rätt så luttrad efter allt man hör och läser om missbruk av bidragsmedel.

Välkommet besök
Strax efter lunch idag dök han upp, vår lottokupongs‑ och torkad fiskleverantör, dvs Vik Husse. Idag hade han fått order om att inte ta med sig nåt i doppväg, så han överräckte i stället en kartong med må­nads­re­gis­ter.

Att han visste att jag behövde månadsregister berodde på att jag ringde honom i torsdags och bad honom svänga in till Pappersboden och köpa ett gäng. Jag kunde visserligen få dom skickade per post, men på det här sättet slapp jag portot. ”Man får inte vara dum, då blir man anställd på posten” för att citera ett uttryck jag lärde mig i Sverige.

Eftermiddagen förlöpte under te‑, respektive kaffedrickande och samtal om bland annat djur­kom­mu­ni­ka­tion, julgubben(!) och kamferdroppar. Ett och annat barndomsminne hann vi också med. Det var där kamferdropparna kom in i sammanhanget.

I vår ålder har man ju en del att minnas – förutsatt att man kommer i håg vad man varit med om. Ett särdeles utmärkt sätt att fördriva en gråmulen lör­dags­efter­mid­dag på. Tack igen för besöket! 🙂

Julrosorna tar sig
Efter avslutat besök tittade jag till julrosorna som jag ställde ner i snön bland syrenbuskarna för ett tag sen (se inlägg 28.1.2016). Trots att marken var frusen ser dom ut att ta sig och är klart piggare än dom var inomhus.

Jag tyckte ändå synd om dom så jag beslöt lägga på mer mull runt ”fötterna”. Hoppas dom upp­skattar min omsorg.

Mia stört siestan
Förutsatt att jag inte är klädd i ”gå-bort-kläder” vill Mia för det mesta följa med mig ut, oavsett väder. Det ville hon idag också.

När jag öppnade dörren till uthuset infann hon sig blixtsnabbt. Uppe på bodvinden finns näm­ligen intressanta dofter, så hon klättrade genast upp för stegen.

Medan jag öste upp mull i en bunke till julrosorna hörde jag henne rumstera där uppe och vips fick jag syn på en vettskrämd ekorre som hade blivit störd i sin siesta. Tack vare att dörren stod på glänt såg den sin chans att sätta sig i säkerhet och pep i väg ut.

Det uppfattade Mia, men hon är ju inte riktigt lika bra på att klättra som ekorren så hon fick nöja sig med att se den försvinna ur synhåll. Jag försökte övertyga henne om att det inte var nån idé att sitta kvar och vänta tills den kom tillbaka, men hon var svårövertalad.

Till slut klättrade jag upp några steg så jag fick tag i henne, tog henne i famn och klättrade ner igen. Hon spejade förhoppningsfullt ut genom dörren, men ekorren hade förstås försvunnit för länge sen, så det blev ingen ekorrstek just idag.

PS. Det blev sorkstek i stället.