Jag har delskördat, lagat blåbärsgröt, stängt in Mia, letat efter bottiner, regnvakat och diskuterat delning.
Delskördat
Nytt rekord: Skörden av gula plommon blev hela sju stycken! Sex av dom smaskade jag i mig på direkten, det sjunde hängde så högt uppe så jag inte nådde det. Samtliga fanns på nya trädet, på det gamla hittade jag inga.
En stor del krikon (bondplommon) är också mogna. Lika söta och goda dom, men när det gäller den skörden har jag hård konkurrens av mårdhundarna ser jag av det nertrampade gräset. Nån har talat om att dom kan klättra, men det ställer jag mig lite tvekande till. Frågan är i så fall hur högt? Nåväl, jag kommer ju ändå inte att äta upp alla, så dom får gärna vara med och dela fast jag inte vill ha dom i knutarna.
Blåbärsgröt
På tal om bär. Av den halvliter blåbär jag plockade gjorde jag först en del till soppa, men av resten blev det tyvärr gröt. Så går det när man har i för mycket avredning. Men smaken är det förstås inge’ fel på.
Stängt in Mia
I måndags var vädret ypperligt för utepyssel. Bland annat fick magnolian skyddsnät och flera buskar höstgödsel. Eftersom jag också behövde grässaxen med långa handtag hade jag ärende till förrådet under huset (”alustan”) där den förvaras. Jag lämnade dörren öppen i och med att saxen skulle tillbaka på samma ställe.
Mia passade genast på att gå in och inspektera, men kom ut igen efter en stund och kollade vad jag höll på med. När jag var klar med saxen ställde jag in den igen och stängde dörren efter att ha ropat på Mia för säkerhets skull, men hon syntes inte till så jag var säker på att hon inte var där.
När hennes mattid hade passerat utan att hon dök upp greps jag av onda aningar. Först kollade jag boden, men där var hon inte. Då fanns det bara ett alternativ. Och mycket riktigt, så snart jag öppnade dörren till förrådet kom hon genast fram. Hon hade alltså gått in tillbaka utan att jag märkte det och struntade i att jag lockade på henne innan jag stängde dörren.
Om det ska ses som ett bevis på förtroende eller på nåt annat vet jag inte? Jag vill förstås gärna tolka det så att hon litar helt på att jag inte glömmer bort henne.
Letat efter bottiner
Igår fick jag för mig att det vore bra med bottiner (pampuscher). Såna minns jag att fostermor alltid använde när hon skulle ha finskor på och det var blött ute.
Tji fick jag. Dom finns mest på muséer nuförtiden eller säljs begagnade på nätet, dock inte i min storlek tyvärr. Nån nyförsäljning lyckades jag inte hitta. Det hänger förstås ihop med att det är svårt, eller snarare kanske omöjligt, att tillverka en modell som passar alla slags klackar.
Regnvak
Ca 03.20 i morse var det dags för regnvakande igen. Mia hörde att det regnade och skulle prompt ut som vanligt. Efter ett par hämtningar vid dörren och ett par försök att rymma från sängen, somnade vi äntligen om nån gång efter fyra med lampan tänd och liggande tätt intill varandra. Tur man kan ta igen den förlorade sömnen i stort sett när som helst.
Diskuterat delning
På gårdagens kurs kom vi äntligen så långt att vi praktiskt kunde börja dela dokument med varandra. Amos hade tillfrisknat efter en omstart.
I eftermiddags fick jag en fråga från en av deltagarna som jag inte kunde svara på direkt. Men när jag väl var på plats vid datorn igen efter asvlutat supportuppdrag och i färd med att dela ett nytt dokument kom jag på svaret: Filer i RTF-format (Rich Text Format) laddas ner automatiskt i stället för att man får en inbjudan att gå till sin OneDrive.
Det hänger givetvis ihop med att Word Online inte kan öppna dokumentet, även om ”stora” Word mycket väl kan både öppna och spara RTF-filer. Man lär så länge man har elever konstaterade kursdeltagaren när jag ringde och talade om svaret på hans fråga.
Vi fortsatte samtalet en lång stund om delningsalternativ och hanteringssätt. För mig är många detaljer också nya, eftersom jag bara har använt delning i enstaka fall och synkronisering enbart för egen del. För föreningar/företag gäller en helt annan nivå vilket ställer mycket större krav på administratören.
Uddmors betraktelser 