Det är tidsödande att vara vetgirig, jag har planterat i sjön, kapat buskar och pratat med en groda.

Tidsödande
I söndags satt jag minst i en timme och bläddrade i Småkryp, Våra vanligaste växter och Nordens flora för att hitta allt jag ville veta. Och när jag väl har hittat vilken växt eller insekt det är frågan om glömmer jag det lika fort. 😀

Min kompis i vattentunnan var i alla fall en virvel­bagge, det som jag har påstått är hornsärv är hår­slinga (jag hittade också hornsärv i sjön) och den fantastiskt vackra vatten­växten som jag har ”tappat på flaska” torde vara nära släkt med ålnate. Bladkanten på ålnaten ska vara fint tandad, men dom här bladen är då inte det, så det rör sig allltså om en annan sort.

Mitt bläddrande gav också namnet på en växt som jag hittade i strandkanten under min lilla ex­kur­sion. Fackelblomster heter den. Lite förvirrande är att det finns en annan blomma som har samma sorts växtplats men den heter strandfackla. Alltså kommer jag förmodligen att blanda ihop dom.

Planterat i sjön
Att plantera i vatten är inte det enklaste. Jag fick för mig att fackelblomstret skulle kunna trivas under alen i min strand och tog med mig ett par exemplar med rot. Får se hur det lyckas?

Kapat buskar
Det var dags att hyfsa till syrenerna på baksidan av bersån tyckte jag igår, alltså skred jag till verket. När jag var klar hade jag fyra högar att städa undan men då sinade entusiasmen som vanligt. Jag åt och la mig i hammocken i stället.

Det blev ingen lång siesta. Jag vaknade abrupt av att regnet slog mot taket på hammocken. Ha, så bra, då blev jag arbetsbefriad!

Den sista regnskuren kom kvart över fyra i morse. Regnsmattret mot taket gjorde att Mia prompt skulle ut så hon fick sin vilja igenom, men den här gången gick jag tillbaka och la mig ett par timmar till.

Dagens projekt var alltså att bära bort kvisthögarna. Så vad gjorde jag? Jo, jag decimerade borst­spirean i stället. Den växer i ena änden av bersån och har blivit synnerligen gles, så jag bestämde att den skulle jämnas med marken.

På så sätt fick jag två nya högar förutom dom fyra tidigare, men faktiskt städade jag bort allihop och sopade berget efter mig. Sen behövde jag ett svalkande dopp (i 24 gradigt vatten) och tog ledigt resten av eftermiddagen.

Pratat med en groda
Jag är såå glad över varje groda jag får syn på. Utom dom som hoppar omkring på diskbänken för­stås. När grodorna försvinner betyder det att vattenkvaliteten är dålig. Dom är tydligen extra känsliga.

Då kan man ju undra varför dom föredrar att hålla till runt huset? Bland vintergrönan verkar dom trivas extra bra. Fast dagens stiliga groda låg för all del i gräset framför vattentunnan. Det var snudd på att jag trampade på den innan jag upptäckte den.

”Vad gör du här?” frågade jag men fick inget svar. Grodan låg kvar trots att jag gick runt den flera gånger. Det fick mig att tro att den var skadad (förlåt mig Mia) men när jag petade på den hoppade den vigulant i väg en bit.

Mia syntes lyckligtvis inte till annars hade den stackaren garanterat blivit jaktbyte. För att rädda den motade jag i väg den till vintergrönan, därifrån den troligen kommit. Då och då hör jag kväkanden därifrån. 🙂